Kom hem från stallet 21.40 och sen har jag ätit och gjort lite läxa. Nu är det änligen dags för sängen. Men det blir ingen långdragare imorgon, utan det är tävling med IM Claudius och EG Carnot som står på schemat. Väckarklockan står på 04.30 (!). Och jag grips av svag ångest när jag känner efter hur trött jag egentligen är. 

 

Ibland undrar man om det verkligen är värt allt slit. All tid. All ork. Jag menar tänk om man aldrig når sitt mål. Fruktansvärt onödigt med allt man kämpat för. Men satsar man inte får man aldrig veta, antar jag. Men jag måste erkänna, ibland är det tungt att försöka kämpa för sin dröm. Då får man inte glömma att det är min dröm jag älskar och min dröm som får mig att orka kämpa vidare.